Förra veckan blev jag illa berörd på det där viset så att det ligger kvar och gnager ännu idag. Jag känner mig lite sviken, bedragen, som om jag kommit på att den jag tycker om och avgudar håller på med illegal bordellverksamhet.
Det var vid en after work med min vän Linda jag lite skamset undrade om vi kunde slinka in på H&M innan de stängde för att spontan-shoppa. Linda är en väldigt stilig modemedveten kvinna och jag visste inte riktigt om jag kunde dela mitt guilty pleasure med henne. Jag älskar H&M, stort utbud med stiliga kläder till ett superbilligt pris. Linda hakade på idén var sugen på ett halsband.
Väl inne i butiken möttes jag av nyinkomna plagg och summerdeals “Heaven!!” tänkte jag och hade snart plockat på mig en outfit av en kostnad av 150:- medan Linda provade hattar, sjalar och skor. Lite avundsjuk var jag på hennes stilsäkra och piffiga val och tänkte “en dag ska jag lära mig att klä mig som Linda”.
Vi fortsatte in i butiken till Trend-avdelningen där Linda utbrast i glädjerop över en kavaj/väst som en av skyltdockorna bar. “Pjuh” tänkte jag och kände mig mindre skamsen över mina “modeköp” på H&M. Men någonstans där vände den trevliga kvällen, istället greppade sig känslan av att vara illa till mods sig fast.
Innan just det här besöket trodde jag att H&M’s ansvar mot samhället rörde sig om att minska antalet ohälsosamt smala modeller samt att undvika samarbeta med leverantörer som använder sig utav barnarbete. Just den västen som Linda visade mig fanns inte i en större storlek än 40 (!). Vi letade vidare på trendavdelningen och hittade som bäst ett plagg som gick upp till storlek 42. Linda har storlek 46/48 och mäter 172 cm.
Efter att ha gått igenom större delen av butiken och definitivt inte hittat något större en storlek 44 nådde vi den undangömda + avdelningen där plagg som följde 90 talets mode var hoprafsade på 1 % av butikens totala yta. Jag skulle inte kunna tänka mig min fashionabla vän Linda i någon av dessa plagg.
Vad jag insåg är att H&M faktiskt diskriminerar stor del av den kvinnliga befolkningen. Är du över stl 42 bör du inte besöka H&M. Du är inte ens välkommen. Detta är vad som gör mig illa tillmods. Det spelar ingen roll hur mycket du älskar din kropp om en hel industri talar om för dig att det inte är ok att se ut som du gör, att du inte har något där att göra.
Alltid har jag trott att H&M var det närmsta vi kommen mellanmjök, något alla kunde konsumera. Fel hade jag. Aldrig har jag varit så glad av, och samtidigt mått så dåligt över, att vara “Plain Jane”
Linda är modig
Linda delar själv sina tankar i ett öppet brev till H&M. Jag tycker definitivt att ni ska läsa det. I sitt inlägg får även Linda svar från H&M; Standard PR-mässigt svar som inte svarar på Lindas frågor. Det är inte svar. Jag ser Lindas backas upp med blogginlägg från andra som känt som henne där samma svar finns att finna.
Vidare hävdar att de regelbudet gör kundundersökningar för att veta vad kunderna efterfrågar för att befria sig. Klart inte kunderna efterfrågar större storlekar, de i större storlekar är inte kunder idag. Jag hade aldrig efter frågat större storlekar om jag inte fått uppleva ett besök på H&M med Lindas ögon.
Efter att ha publicerat sitt brev till H&M blir Linda uppringd av Nyheter24 – Läs intervjun men henne här.
Jag blir så arg på kommentarerna till artikeln att jag inte vet var jag ska ta vägen.
Har du upplevt liknande?
Dela dina tankar med Linda genom att tagga en tweet med #hmriot
The post Varför diskriminerar ni mina vänner med era storlekar, H&M? appeared first on Saras Workout.